Skilsmässa och barn: så hjälper du barnet genom separationen
Uppdaterad · 5 min läsning
- Trygghet, känslor & relationer
- Förskoleklass
- Åk 1
- Åk 2
- Åk 3
Uppdaterad · 5 min läsning
Att skiljas när man har barn är en av de svåraste sakerna en familj går igenom. Skilsmässa och barn hör liksom ihop med skuld och oro – men det finns mycket du kan göra för att barnet ska klara det bra. Forskningen är tydlig: det som spelar störst roll är inte separationen i sig, utan hur mycket konflikt barnet utsätts för och hur förutsägbar vardagen blir efteråt.
Bestäm tillsammans om det går. Om ni kan berätta tillsammans blir budskapet mycket starkare: det här är ett gemensamt beslut, inte något den ena gör mot den andra.
Ha en praktisk plan klar. Barn ställer konkreta frågor: Var ska jag bo? Vem hämtar mig på fritids? Får jag ha kvar mina saker? Ju mer du kan svara, desto tryggare blir beskedet.
Berätta innan någon annan gör det. Barn ska inte höra det av en kompis, en släkting eller genom att lyssna vid dörren.
Välj ett lugnt tillfälle. Inte mitt i en konflikt, inte sent på kvällen före skoldagen, inte i samband med ett kalas eller en högtid om det går att undvika.
Håll det kort och tydligt. Barn behöver inte alla detaljer – de behöver veta vad som händer med dem.
Ett exempel på vad du kan säga:
"Mamma och pappa har bestämt att vi inte ska bo tillsammans längre. Det är ett beslut som vi vuxna har tagit, och det är inte ditt fel. Vi kommer alltid att vara dina föräldrar, och vi älskar dig precis lika mycket. Du kommer att bo hos oss båda två. Vi berättar mer om hur det blir om några dagar."
Tre saker barnet behöver höra:
Räkna med frågor, tystnad eller ilska. Alla reaktioner är okej. En del barn frågar "får jag gå ut och leka nu?" – det betyder inte att de inte förstod, utan att de behöver smälta det i sin egen takt.
Förutsägbarhet. Ett schema över vilka dagar barnet är var, vem som hämtar och när. Sätt det på kylskåpet. Förutsägbarhet är det starkaste skyddet ett barn har.
Att slippa välja sida. Barnet älskar båda sina föräldrar. Att tvingas ta ställning är en av de mest skadliga sakerna en separation kan utsätta ett barn för.
Att slippa vara budbärare. All kommunikation mellan er vuxna ska ske direkt mellan er, aldrig via barnet.
Att få känna sorg. Det är okej att barnet är ledsamt. Försök inte övertala det att det inte är någon fara. Säg istället: "Det är klart att det känns sorgligt. Jag förstår det."
Att få vara barn. Inga vuxenansvar, inga hemligheter att bära, inga frågor om ekonomi eller otrohet.
Växelvis boende fungerar bra för många barn. Det viktigaste är:
De flesta reaktioner är normala och går över. Sök hjälp om barnet:
Kontakta elevhälsan, BUP eller vårdcentralen. Ring 1177 för råd. Läs också om oro och ångest hos barn.
Berätta tillsammans om det går, i ett lugnt ögonblick, med korta och tydliga ord. Barnet behöver höra att det inte är deras fel, att ni fortsätter vara föräldrar och vad som händer praktiskt. Berätta innan någon annan gör det.
De flesta barn klarar en separation bra om föräldrarna håller konflikten borta från barnet och vardagen blir förutsägbar. Reaktioner som sorg, ilska och oro är normala och kommer ofta i skov under det första året.
Undvik att prata illa om den andra föräldern, att använda barnet som budbärare och att ge detaljer om otrohet eller ekonomi. Barnet behöver inte veta allt – det behöver veta att det är älskat.
Växelvis boende fungerar bra för många barn, särskilt om bytena är förutsägbara och barnet har egna saker hos båda. Yngre barn kan behöva tätare byten, äldre barn ofta längre perioder. Utgå från barnets behov, inte från rättvisa mellan föräldrarna.
Om barnet mår dåligt under lång tid, drar sig undan, får sömnproblem som håller i sig, tappar skolgången eller pratar om att det är deras fel. Kontakta elevhälsan, BUP eller vårdcentralen.
Hur stress visar sig hos barn i skolåldern, vad som driver den och åtta konkreta sätt att sänka stressnivån i vardagen – utan att barnet behöver prestera mer.
· 4 min läsning
Hur oro och ångest visar sig hos barn i skolåldern, varför det är så lätt att missa, vad du kan göra hemma – och när det är dags att söka hjälp.
· 5 min läsning