Det var en varm sommardag, och asfalten på villagatan luktade sol. Nathanael studsade sin röda boll utanför garaget och kisade bort mot gatans slut. Där stod ett högt grönt plank, högre än en pappa på tå. Bakom planket bodde någon som Nathanael hade hört tusen gånger men aldrig sett. Någon med en väldigt stor röst.