
Trotsåldern: när den börjar, hur länge den håller i sig
Uppdaterad · 4 min läsning
- Trygghet, känslor & relationer
- Förskoleklass
- Åk 1
- Åk 5
- Åk 6

Uppdaterad · 4 min läsning
Trotsåldern börjar oftast runt ett och ett halvt år, är som mest intensiv vid två till tre år och brukar lätta framåt fyra–femårsåldern. Den handlar inte om olydnad, utan om att barnet upptäcker sin egen vilja. Många barn får dessutom en andra trotsålder runt sex år och igen före puberteten. Här är åldrarna, varför det händer och hur du bemöter trotset lugnt.
Trotsåldern är perioden då barnet upptäcker att det är en egen person – och vill bestämma själv. Själva ordet är gammalt och ifrågasatt, för barnet trotsar inte för att vara elakt. Det övar på att bli självständigt. 1177 använder inte begreppet "trotsålder" utan beskriver hur barn runt ett och ett halvt år "visar mer egen vilja och önskan att bestämma själva". Konflikterna uppstår när den viljan krockar med vad som är möjligt och tillåtet.
Trotset börjar oftast runt 1,5 år, när barnet vill klä på sig själv, säga nej och göra tvärtom. Många föräldrar upplever två- till treårsåldern som värst: då kommer orden "min" och "nej" ofta, och barnet kan reagera starkt på minsta motgång. Det är inte en utveckling baklänges, utan ett tecken på att barnet växer.
| Ålder | Vad som är vanligt | Det här hjälper |
|---|---|---|
| 1–2 år | Egen vilja vaknar. Vill bestämma, säger nej, gör tvärtom. | Erbjud små val: "röda eller blå tröjan?" |
| 2–3 år | Ofta mest intensivt. Starka känslor och snabba svängningar. | Håll rutiner, var förberedd, benämn känslan. |
| 4–5 år | Lugnar sig oftast. Barnet blir jämnare i humöret. | Förklara mer och låt barnet hjälpa till. |
| 6–7 år | Andra trotsåldern. Skolstart och ny självständighet. | Mer närhet, tydliga ramar och lyssna. |
| 10–12 år | Förpubertet. Vill bestämma mer, kompisar blir viktigare. | Ge svängrum, håll kontakten, välj strider. |
Det finns ingen exakt slutålder. För de flesta avtar det kraftigaste trotset framåt fyraårsåldern, i takt med att språket och självkontrollen växer. 1177 beskriver att "runt fyraårsåldern blir de flesta barn mer stabila och jämnare i humöret". Men alla barn är olika, och enstaka utbrott hör barndomen till långt upp i åldrarna.
Barnet försöker behålla kontrollen men klarar det inte alltid – och då brister det. Hjärnans förmåga att bromsa impulser är inte färdig förrän långt senare. Vanliga utlösare enligt 1177 är att få ett nej, att behöva avbryta något roligt, hunger och trötthet. Att barnet vågar visa ilska hemma är ofta ett gott tecken: det känner sig tryggt hos dig. Läs mer om utbrott efter skolan.
Många föräldrar känner igen trotset igen runt sex år. Det brukar kallas andra trotsåldern eller folkligt "lilla puberteten", och sammanfaller ofta med skolstarten. 1177 beskriver att barn i sexårsåldern "behöver få vara mer självständiga", samtidigt som de ibland blir oroliga och behöver mer närhet. En liknande period kommer för många i förpuberteten, runt 10–12 år, när kompisar väger tyngre och puberteten närmar sig.
Grunden är densamma som hos tvååringen: en växande vilja. Det som hjälper är tydliga ramar, att välja sina strider och att stärka barnets självkänsla genom att låta det bestämma där det går.
Sök stöd om trotset är mycket kraftigare eller mer långvarigt än hos jämnåriga, eller stör vardagen rejält. Ibland kan det då handla om något annat, till exempel adhd. Börja med BVC, skolans elevhälsa eller 1177.
Oftast runt ett och ett halvt år. Då börjar barnet visa egen vilja, säga nej och vilja bestämma själv. Det är en normal del av utvecklingen.
Det varierar. Det kraftigaste trotset avtar oftast framåt fyraårsåldern, när språket och självkontrollen växer. Enstaka utbrott är normala långt därefter.
Många föräldrar upplever två- till treårsåldern som jobbigast, eftersom känslorna är starka och barnet ännu inte kan sätta ord på allt det vill och känner.
En ny trotsig period som många barn får runt sex år, ofta vid skolstarten, och igen i förpuberteten runt 10–12 år. Drivkraften är en växande självständighet.
Oftast inte – trots hör utvecklingen till. Men om trotset är mycket kraftigare eller mer långvarigt än hos jämnåriga och stör vardagen kan du ta upp det med BVC eller elevhälsan.

Syskonbråk hör till – men det är jobbigt när det pågår hela tiden. Här får du varför syskon bråkar, när du ska gå in och när du ska låta dem lösa det själva, skillnaden mellan rättvist och lika, 7 sätt att minska bråken och när du bör söka hjälp.
· 4 min läsning