
Mitt barn har inga kompisar: så kan du hjälpa till – i skolan och hemma
Uppdaterad · 5 min läsning

Uppdaterad · 5 min läsning
Mitt barn har inga kompisar – vad gör jag? Ta först reda på om barnet trivs själv, är ofrivilligt ensamt eller blir utfryst. Fråga öppet om rasterna och ta små steg: en kompis i taget och en fritidsaktivitet med samma barn varje vecka. Stänger andra barn ute ditt barn ska du kontakta skolan, för utfrysning räknas som kränkande behandling.
I Folkhälsomyndighetens enkät Skolbarns hälsovanor 2021/22 svarade 10 procent av pojkarna och 19 procent av flickorna (11, 13 och 15 år) att de ofta eller alltid känner sig ensamma.
| Så märks det | Det här gör du | |
|---|---|---|
| Trivs själv | Leker gärna ensam eller med samma kompis och är glad efter skolan. | Ingen fara. En trygg kompis räcker gott. |
| Ofrivilligt ensam | Vill vara med men vet inte hur, eller blir inte vald. Verkar ofta nedstämt. | Prata, öva hemma, bjud hem en kompis i taget och be skolan om stöd på rasten. |
| Utfryst | Andra säger gång på gång "du får inte vara med" eller lämnar barnet utanför gruppchatten. | Skriv ner vad som hänt och kontakta mentorn skriftligt. Skolan är skyldig att agera. |
Enligt Skolverket kan kränkande behandling bestå av utfrysning. Vad skolan måste göra och hur du anmäler står i guiden om när ditt barn blir mobbat i skolan.
Förskoleklass till årskurs 2. Vänskap bygger på lek och närhet, och bästisar kan bytas snabbt. "Du får inte vara med" hörs ofta och är inte alltid mobbning, men barnen behöver vuxna som hjälper dem att lösa det.
Årskurs 3 till 6. Vänskapen blir stabilare och handlar mer om gemensamma intressen och om att höra till en grupp. Mycket umgänge flyttar till chattar och spel, där någon kan lämnas utanför utan att vuxna märker det. En vänskap som börjat i ett onlinespel kan ändå vara äkta.
Barn som saknar vänner kan skämmas och dölja hur ensamma de är. Fråga vardagligt, till exempel i bilen:
Undvik att förhöra eller att säga "gå bara fram och fråga", som kan kännas omöjligt för ett blygt barn. Ett barn som känner sig omtyckt hemma får ofta lättare att ta kontakt, så det lönar sig att stärka barnets självkänsla.
Du kan begära att skolan tar ensamheten på allvar. Enligt läroplanen Lgr22 ska skolan sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet, och i förskoleklassen och på fritids ska eleverna få möjlighet att utveckla goda kamratrelationer. Det är personalen som ser barnet på rasterna, så kontakta mentorn tidigt. Ta med frågorna till mötet eller till utvecklingssamtalet:
Att inte bli bjuden gör ont. Bekräfta känslan ("klart att du blir ledsen") och hitta på något roligt ihop den dagen. Ingen lag kräver att man bjuder hela klassen. Lämnas ditt barn ofta utanför av samma grupp kan det vara utfrysning. Berätta det då för mentorn.
Sök stöd om ensamheten håller i sig, eller om barnet länge verkar ledset, drar sig undan, sover eller äter sämre eller inte vill gå till skolan. Börja med elevhälsan, där kurator och skolsköterska finns. Vid tecken på psykisk ohälsa hos barn kan du också vända dig till vårdcentralen eller ringa 1177. Pratar barnet om att skada sig eller inte vilja leva, kontakta BUP direkt. Vid akut fara ringer du 112.
Ibland har kompissvårigheterna en annan orsak, som språksvårigheter, adhd, autism eller särbegåvning. Elevhälsan kan hjälpa er vidare.
Ja. Många barn har några kompisar att vara med utan att ha en bästis. Det viktiga är att barnet trivs.
Fråga öppet om rasterna, bjud hem en kompis i taget med en planerad aktivitet och välj en fritidsaktivitet med samma barn varje vecka. Be också mentorn om stöd på rasten.
Du kan inte bestämma vilka som blir vänner, men du kan skapa tillfällen. Låt barnet välja vem som bjuds hem och ha en aktivitet förberedd.
När andra barn upprepade gånger stänger ute ditt barn, i leken eller i gruppchattar. Utfrysning räknas som kränkande behandling och skolan är skyldig att agera.
Om barnet länge verkar ledset eller drar sig undan trots stöd från elevhälsan, kontakta vårdcentralen eller ring 1177. Pratar barnet om att skada sig eller inte vilja leva, kontakta BUP direkt. Vid akut fara ringer du 112.

Att barn ljuger är nästan alltid normalt – och till och med ett utvecklingssteg. Här får du veta varför barn ljuger, vad lögnen betyder ålder för ålder, repliker som fungerar, hur du bygger en miljö där barnet vågar vara ärligt och när du bör bli orolig.
· 5 min läsning